cherryheart

Rör mig snabbt hem till honom. Smsar och säger jag är här nu. men ta din tid. Så kommer han ut och vi kramas länge, jag får stå på tå för han är så mycket längre. Han gråter mot min hals. Så tar jag hans hand och vi går iväg, genom skogen och bort. Sitter på en stubbe i ungefär en timme. Pratar, lyssnar, gråter, kramas, bara sitter. Han berättar, jag lyssnar och frågar. Försöker trösta. För han är så himla ledsen. Den där gamla vännen som jag tappat lite på vägen, men så fort han behöver mig är jag där. Jag lovar. För han kommer alltid vara så himla viktig och en av de bästa vänner jag haft.

Basen genom bröstet så att revbenen vibrerar. Hjärtat slår hårt och det är varmt. Ser fina, snygga människor och klockan är mycket. Måste skriva klart alla skolarbeten men det struntar jag i. Nu. För jag lever i nuet en stund. På en rockkonsert i en annan stad. Känner mig inte välkommen där, men ändå så jävla hemma.

Sen den där mattheten som sveper in mig efter timmar med hög livemusik och dansande. Huvudet är tungt men hjärtat är lättat. kroppen är trött, svettig och rösten är skrovlig, men jag är nöjd. Älskar dessa ögonblick där det inte existerar annat än musik och takttrampande fötter. I sommar blir det konserter med världens bästa band, och detta var uppvärmning.