cherryheart

Pressas av ett massivt mörker. Mot en hård madrass. Tränar för att glömma, äter för att glömma, sjunger för att glömma, tänker för att komma ihåg. Minnen som ventileras i ett ljust rum mellan två. Löften om förtroende. Pratas om kemisk glädje och det känns fel, men bra. Är jag i sista stadiet nu? Det kanske inte finns någon annan väg ut. Har hållit sår borta i flera veckor och tar sakta tag i vissa saker.

En del saker kräver bara lite mer än andra och när de kommer in i livet så prioriterar man undermetet. Stirrar in i TVn, äter, röker och träffar människor - av olika slag och just nu får alla arbeten vänta. Energin och inspirationen tog ledigt och åkte på en semester långt bort. På öppen biljett.