ni kommer aldrig gråta över mig
När jag mår som jag mår just nu så tar jag avstånd från de finaste saker jag har. Det är ett gäng personer jag flera gånger funderat på att lämna och det slår mig att - de skulle inte be mig stanna, de kommer aldrig gråta över mig. Och det gör väldigt ont för jag älskar dem så innerligt, samtidigt som det är så svårt att umgås. Jag känner mig inte riktigt välkommen. Speciellt inte nu längre. 
Jag vet att jag är en pain in the ass. Jag är svinjobbig, jag vet. Jag hatar mig själv för det. Varje gång vi träffats går jag hem med en klump i halsen och det trasslar ihop sig i bröstkorgen. Ångesten faller på och jag ångrar allt jag gjort, allt jag sagt - att jag ens kom dit. Och jag har aldrig varit utåt, jag är bara nervös och rädd. Jag pratar för mycket. 
Egentligen kanske det är klokt att bryta upp. För jag kan inte hålla på och älska på det här sättet när jag inte känner samma respons. 
Här om dagen tog en av dem mig i handen. kom, vi går och pratar. Hon tog med mig in på en toalett och vi stannade i tio minuter, trots att pappa satt i bilen utanför huset och väntade. Jag berättade kortfattat om ständig ångest, en idiot i mitt liv, min oro över en annan person och sen... stod vi där och pekade på ärr, såg på varande med sympati i blicken. Hon kramade om mig och jag kramade tillbaka. När vi sedan låste upp dörren kände jag fortfarande värme från omfamningen och det lilla hjärtat tinade lite. Hon var full men kanske fick jag lite respons iallafall. 
Varje gång jag känner att det kanske inte är värt vad jag tror försöker jag tänka på sådana tillfällen och då känns det hela lite bättre. Försöker att inte låtsas om de människor där som verkligen inte gillar mig och fokuserar på de som kanske rent av tycker om mig. ''Sluta umgås med människor som förstör dig och satsa istället på de relationer som stärker dig.'' Nyårslöften #6.
Jag tvekar på om det är så klokt att publicera det här inlägget egentligen, det missförstås nog lätt och de människor som förstår att det är dem jag menar och vet hur det ligger - det kan lätt bli jobbigt om de läser det här. Men jag struntar i detta, det här är min blogg.
