jag har känslor utan uppehåll
Plockar bort bladen från en prästkragen och mumlar "älskar - älskar inte". Känt på det här sättet så länge nu. Och vad prästkragen än säger så vet jag vad hjärtat vill.
Men jag förstår inte riktigt. Inte hundra procent. För det här är fel. Det här är precis vad jag inte ska känna. Men kan inte ägna det en tanke utan att det hugger i bröstet eller muskulaturen i min kropp tappar sin funktion. Faller ner.
Såpbubblor i en park. På ett tak. I huset. Tillsammans. Såpbubblor synonymt med vad jag känt - men inte känner längre. Såpbubblor är lätta och jag är svår.
Så idag står jag med tre alternativ. Ett. Göra vad mitt hjärta säger till mig. Två. Ljuga. Tre. Stänga av tills någon blir sårad. Jag kommer nog dö vad jag än gör. Det spelar ingen roll. Döden är nog lättare än livet iallafall.
